När det spöregnar och är mörkt ute, då förstår man att folk blir deprimerade och får ångest, det är helt accepterat då anser jag. När det dessutom är kolsvart ute förutom gatlamporna och man inser att man har vaknat av att huset skakat till av grävmaskinerna som hoppar fram ute på gatan, då erkänner man gärna att det är helt naturligt att man blir både schizofren och autistisk på samma gång.

Det kändes så när jag vaknade imorse faktiskt men jag kom mig upp till slut och tuggade i mig mina två frallor med alldelse för mycket kolhydrater och min varma choklad innehållades till största delen socker. Nu låter jag väl positiv? Knappast.

Det sista var lite överdrivet, men det är jobbigt att komma ur sängen när det är så mörkt och tråkigt ute. Men hösten har ändå gått fort tycker jag, skitfort om man jämför med andra höstar. Nu är det snart jul och jag ska till Ullared och spendera innan dess! Mina stövlar har nästan gått sönder såg jag idag på tåget så jag måste skaffa ett par nya, denna gången ska det vara ett par höga svarta. Kanske kan hitta några i någon skoaffär i Ullared...