Av omständigheterna förstår ni mig

Idag gick jag upp sådär supertidigt men var inte så trött som jag trodde faktiskt, men imorgon blir det värre, samma tid igen. Men man kan alltid vila ögonen lite på tåget som tur är, morgontåget brukar vara fullt men lugnt. Värre är det på eftermiddagen, jag satt i samma kupé som en mamma med två barn, ca 2 och 4 år. Dom var inte stille en sekund, i alla fall inte den ena av dom och dom kravlade på golvet och stod i sätet och mamman fick säga till dom hela tiden. Sedan kom dom på att jag satt bakom så då började dom titta på mig istälelt och vinka och säga hej, fast deras mamma sa att dom inte skulle störa "flickan som läste".

Jag känner mig helt konstig nu, var hungrig och åt men det känns inte som att jag är mätt, bara tom i huvudet. Det är jag kanske men det känns som att jag inte känenr någonting. Känner mig helt sick. Hoppas jag inte blir sjuk bara, det får liksom inte hända ens en gång. Då blir det mycket som går i stöpet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback